Samaritens barnsjukhus

I korsningen Ringvägen/Krukmakargatan på Södermalm låg Barnsjukhuset Samariten. Verksamheten inleddes med hjälp av privat insamlade medel. Här bedrevs barnsjukvård i nära ett sekel.

Befolkningsökningen i Stockholm var stor under 1800-talets andra hälft och många av de nya invånarna i staden var barn. Många av dessa hade nedsatt motståndskraft mot sjukdomar eftersom de fick dålig eller otillräcklig kost, bodde trångt och ohygieniskt och led brist på solljus. Ett stort antal av dem drabbades av sjukdomar bland annat engelska sjukan och tuberkulos.

Finansiering

Efter en privat insamling initierad av Stockholms Läkares och Apotekares Fruar inköps en villa och i den öppnas 1890 det Nya barnsjukhuset som 1895 byter namn till Barnsjukhuset Samariten. De första 22 åren drivs sjukhuset helt med hjälp av gåvor och avkastningen av donationer men 1913 måste man ansöka om medel från kommunen som därefter är en viktig finansiär. 1909 har man, bland annat med hjälp av generösa bidrag från Jenny Lind och Alfred Nobel, råd att uppföra en ny huvudbyggnad. Marken upplåts utan hyra av Stockholms stad. 1933 och 1948 bygger man nya hus och bygger till och bygger om de gamla så att man bland annat får ett fullt modernt laboratorium.

En av 1933 års donationer är från änkefru J.G. Bång. Hon skänker 30 000 kr för frisängar åt fattiga barn. Gåvorna 1933 består bland annat av ett större parti leksaker, vinterfrukt, marsipangrisar till julen och ett tjugotal bilderböcker.

Personal 1933

1933 består personalstaben av 1 överläkare/direktör, 2 läkare, 2 underläkare, 1 syssloman och 5 sjuksköterskor. Dessutom 1 hushållerska, 1 undersköterska, 6 sjuksköterskeelever, 13 sjukvårdsbiträden, 1 städerska, 4 köksbiträden, 1 eldare och 1 gårdskarl.

Patienter

1933 har sjukhuset 1 075 patienter varav 22 avlider. Samma år har polikliniken 5 300 besök varav 2 605 är avgiftsfria på grund av företedda intyg om medellöshet. De flesta patienterna bor i någon av Söders församlingar men även barn från till exempel Bromma och Hedvig Eleonora tas om hand på Samariten. Många av patienterna har ensamstående mödrar eller kommer från barnhus. En del barn lider av en speciell form av tuberkulos (scrophulosis) som orsakas av mjölk från smittade kor. Denna sjukdom försvinner i och med att man 1939 lagstiftar om pastörisering av mjölk. Besökstiderna varierar över åren från varje dag när som helst till endast 2 timmar på söndagar och tillbaka till varje dag när som helst.

Stängning

Landstinget beslutar att integrera barnsjukvården med den allmänna medicinska verksamheten och Samariten stängs i april 1974. Merparten av verksamheten flyttar över till Huddinge sjukhus och personalen garanteras likvärdig anställning inom landstinget. Samtliga byggnader utom administrationsbyggnaden rivs och på området byggs bostäder. Stiftelsen Barnsjukhuset Samariten ombildas och delar nu ut anslag till medicinsk vidareutbildning och forskning.

Artikeln är skriven av Cecilia Söderman, arkivarie

Källor: Stiftelsen Barnsjukhuset Samaritens årsberättelse 1933 o 1974 samt ”Där de vita sängar står” utgiven av Stockholms stadsmuseum 1990