Del 1 av 3
Länsdetektiven och jakten på kaninmördarna
Efter att ha utrett frågan under 1910 beslutade landstingets ledamöter i Stockholm att tillsammans med Konungens Majestäts Befallningshafvande, som motsvaras av dagens länsstyrelse, att anställa en länsdetektiv. Länsdetektiven skulle till skillnad från vanliga poliser inte begränsas av ett särskilt polisdistrikt eller fögderi, utan kunde operera friare över kommunala gränsdragningar.
Allan Schmidt var vid tidpunkten 26 år gammal när han anställdes i november 1911 som länsdetektiv i Stockholms län. Vi hittar spår efter honom då han skickat in kvitton till centrala kansliet för utlägg för resor i tjänsten, en tjänstgöringsdagbok och arbetskläder. Kvittot specificerar inte vilken typ av klädsel han köpte för sin nya roll, men man kan föreställa sig att det var kläder som skulle hjälpa honom att smälta in i sin omgivning. Länsdetektivens uppdrag var trots allt att ägna sig åt spaning.
Under sin första månad som länsdetektiv spenderade Allan tiden i Solna och Stockholms norra kommuner för ”vinnande av lokal- och personalkännedom […] äfvensom för undersökning angående inom Solna socken under senaste tiden föröfvade s.k. kaninmord”.
Kaniner verkar ha levt farligt i Stockholmstrakten vid 1900-talets början. En sökning på "kaninmord" i Dagens Nyheters digitala artikelarkiv genererar drygt 20 träffar på artiklar mellan 1910 och 1918. Redan den 15 december 1910 utlyste Nordiska djurskyddsföreningen en hittelön till den uppgiftslämnare som kunde bidra till kaninmördarnas gripande. Den 23 december rapporterade DN om nya kaninmord och "utesluter tanken på att endast hundar varit de verkande krafterna, ty hufvudena voro tydligen afvridna af människohand". I en särskilt otäck notis från 15 februari 1911 står att en kanin hittats uppspikad i ett träd i Sickla, och att det fanns spår i snön efter "stora mansfötter och hundfötter" på platsen.
Vid tiden då Allan Schmidt började sina efterforskningar i kaninmordfallen finns två artiklar i DNs artikelarkiv, då två fall av kaninmord skett i Huvudsta inom loppet av en vecka. Båda artiklarna avvisar att det skulle vara hundar som på eget bevåg tagit sig in till inhägnade kaniner, då det funnits tecken på att “en man och två hundar varit framme”.
Vem eller vilka låg egentligen bakom kaninmorden i Stockholm på 1910-talet? Vilka uppdrag kom på länsdetektivens bord efter kaninmordsutredningen? Och vad gjorde Allan Schmidt innan han blev anställd som länsdetektiv i Stockholm med omnejd? Svaren lär finnas utspridda i arkiven.
