Tunnelbanemysterier

Efter att ha passerat Solna centrum, Näckrosen och Hallonbergen är det plötsligt längre till nästa station, Kista. I det område som ligger mellan Hallonbergen och Kista på blå linjen mot Akalla ligger en station med namnet Kymlinge, som aldrig öppnade. "Silverpilen" kallades i folkmun en tågmodell som fanns i ett fåtal exemplar och trafikerade Stockholms tunnelbana under ett par decennier. Kymlinge och Silverpilen bjuder på en del myter och mysterier.

Såväl Kymlinge som Silverpilen har gett upphov till många historier. Den senare avhandlas i ett eget kapitel i Bengt af Klintbergs Råttan i Pizzan: Folksägner i vår tid. Kanske är det just mötet mellan det högst konkreta, alltså stationen och tåget som i allra högsta grad finns, och det som bara blev idéer, visioner och några dokument, som bidragit till att myter och mysterier tagit form.

Tåget kör under jord från Hallonbergen och efter en lång färd i tunneln kan man skymta den nedsläckta perrongen när tåget susar fram genom den mörka tunneln innan spåren fortsätter vidare på en bro högt över ett grönområde.

Det fanns stora visioner och högst konkreta planer för området Kymlinge. I arkivet finns utkast till en generalplan för området som innehåller ritningar, markundersökningar och planeringsdokument. Arbetsplatser, bostäder och rekreationsområden planerades för området vid Ursvik. En ny del av staden skulle byggas. Men av detta blev inget verklighet. Jo, en liten del av allt det som skulle förverkligas blev faktiskt utfört. Det är T-banestationen Kymlinge som aldrig öppnade. Och det är den stationens perrong vi anar där i tunnelns dunkel på blå linjen mot Akalla.

Det som satte stopp för de stora planerna om att bebygga Kymlinge var förekomsten av en liten fisk. Den sällsynta grönlingen lever i Igelbäcken som är klassat som känsligt naturområde.

Ända in på 1990-kunde man se de silverfärgade vagnarna i trafik. Det började redan på 60-talet då SL provkörde en ny tunnelbanevagn, C5. Till skillnad från den gröna färg som tunnelbanevagnarna hade på den tiden var den nya vagnen silverfärgad. Efter en period av provkörning blev det bestämt att inga flera vagnar skulle köpas in. Men några silverfärgade vagnar fortsatte att rulla och blev en ovanlig, sällan skådad syn och kom att kallas Silverpilen.

Likaså var idéerna bakom det silverfärgade tåget från början högst konkreta planer. Vagntypen, som var betydligt lättare än de befintliga vagnarna, beställdes från Hägglunds verkstäder redan 1959 och 1965 levererades ett tågset om 8 vagnar. Men sedan blev det inga fler beställningar och det enda silverfärgade tåget i trafik blev ett unikum.

På ett märkligt sätt har historierna om Kymlinge och Silverpilen flutit ihop. En del av historierna kombinerar dessa båda fenomen och berättar om att Silverpilen är ett tåg som går till Kymlinge station. Den som gör misstaget att gå på det här tåget kommer att finna sig omgiven av medpassagerare med döda blickar. Silverpilen stannar inte förrän tåget nått Kymlinge station där de döda har sin hemvist.

Lagom till höstlovet släppte SL en spökhistoriepodd om Kymlinge Länk till annan webbplats. som passar att lyssna på under tiden man åker mellan T-centralen och Kista. För 10 år sedan spelades en teater om spöktåget Silverpilen i en av tunnelbanevagnarna som finns utställda på Spårvägsmuseet. Här kan du se en trailer för teatern Länk till annan webbplats..

← Tillbaka ... Nästa →