Del 3 av 5
Fritid genom arbetet
← Tillbaka ... Nästa →
”Det finns så många föreningar vid vårt företag att man tycker det kunde räcka.”
Och vad ska vi göra med vår fritid? Göra något trevligt som vi finner glädje i kanske – som att måla tavlor! Eller gå med i en personalförening…
På Regionarkivet förvaras ett antal föreningsarkiv som har nära anknytning till de verksamheter som har tillhört Region Stockholm med föregångare. Det kan röra sig om idrotts- och konstföreningar som har organiserats av personalen. Ett exempel är Stockholms spårvägars konstförening, vars arkiv innehåller handlingar från 1944 till 1991. Bakgrund och syfte framgår av utdraget från inbjudan till det konstituerande sammanträdet och från den första verksamhetsberättelsen. Medlemsavgiften sattes till en krona per månad.
I verksamhetsberättelsen kan man också se att föreningen är ansluten till Samarbetsnämnden för konstföreningar i Stockholm med omnejd ”som ordnat besök på de mer beaktansvärda utställningarna”, såsom Nationalmusei mästerverk. Vid den visningen deltog Spårvägsmännens musikkår och evenemanget hade ”utformats som en luciafest med bl.a. föredrag ’Om konst’ av professor Isaac Grünewald”.
Utställningskataloger från konstföreningens arkiv
Föreningsliv eller hobby, men vad ska man egentligen göra med sin fritid? Så här diskuterade herrarna som deltog i diskussionsövningen vid Västerhaninge folkhögskola för lite drygt hundra år sedan:
Ur §5 Protokoll fört vid talövningen den 10 mars 1920
Som tredje diskussionsämne förelåg:
Vilket är det trevligaste nöjet, inledare V. Karlsson. För sin del ansåg han att om sommar-söndagarna vara ute och segla vara det största nöjet. Men även sitta och läsa och samtidigt njuta av en god cigarett var mycket trevligt.
J. Larsson ansåg att det blev större nytta med läsningen om man lät bli att röka ty att samtidigt läsa och röka var ju att rikta uppmärksamheten åt två håll på en gång, och då måste ju behållningen av boken bli mindre.
O. Andersson instämde
H. Johansson tyckte för sin del, att en söndag på Stadion med mycket cigaretter och dricka var det bästa nöjet.
K. Johansson instämde med V. Karlsson att segla var det bästa nöjet på sommaren och läsa var ganska roligt bara det inte var detektivromaner.
Forslund tyckte att läsa på sommaren var ett elände.
V. Karlsson ansåg att nöjen och läsning borde omväxla. Han framhöll också dansen som ett bland de bästa nöjena på sommaren.
A. Andersson sade att dansen var ett av ungdomens bästa nöjen på landsbygden.
K. Johansson tyckte att dansen vara bara ett hoppande och sprattlande och kunde inte vara något nöje.
G. Lord. yttrade sig för dansen. Sedan man hela veckan arbetat strängt var det ett härligt nöje att dansa, samt att på danser brukade det gå lugnt och ordentligt till.
O. Andersson ansåg att det fanns många nöjen som voro lika bra som dansen om inte bättre. V. Karlsson ansåg dansen vara nog diskuterad nu så man kunde återgå till andra nöjen.
H. Johansson förklarade sig inte kunna finna något nöje i segling, men vara ute i en motorbåt som gjorde 40 knop skulle vara roligt.
Hellqvist föredrog segelbåt men ännu hellre kanot.
H. Johansson instämde häri att paddla var ett ganska bra nöje.
J. Larsson erinrade om att ej alla vore i tillfälle att komma ut och segla eller paddla.
Även om det nedtecknade protokollet bara ger oss huvudlinjerna i diskussion – visst är det väl ändå mycket vi har gemensamt med gruppen runt bordet där för länge sedan. Vissa av oss vill söka oss ut i naturen, några vill ut och dansa. Några vill helst läsa böcker på sina lediga stunder medan andra längtar till gemenskapen på idrottsarenan. Notera att man redan då uttryckte oro för det vi idag kallar ”multitasking” – att rikta uppmärksamheten åt flera håll samtidigt, istället för att koncentrera sig på en sak. Då var det boken och cigarretten medan vår tid har annat som distraherar.
